Titta! Titta!

Lucas drar först mig i handen och sedan J i handen och pekar upphetsat på fönstret. Han får med sig J fram till fönstret där Lucas böjer sig ner och pekar ut genom fönstret: Titta! Det han ser är en och sedan två luftballonger. Sedan står han där och bubblar oförståeligt i säkert 20 min och varken jag eller J fick flytta på oss utan vi skulle också titta på de fantastiska luftballongerna.