En magbild

Det är nog mest gaser, men så här ser magen ut just nu. Det är tur att jag införskaffade de där mammajeansen som jag har haft på mig hela veckan. Min mage är inte att leka med efter intag av mat. Undrar om man bara kan skicka våra päron en bild på magen och de kommer att fatta?

Första besöket hos barnmorskan

Idag skrev vi in oss på mödravården så nu känns det hela lite mer verkligt. Barnmorskan verkar bra, skrattade mycket och verkade inte ta allt så jätteallvarligt. Så min första oro att få en dålig barnmorska känns lite mer lugnad nu. Jag slapp till och med ta blodprov i fingret utan det gick bra att ta i armvecket. Skönt! Mitt blodvärde var jättebra och jag hade inget socker i blodet så jag mår rätt bra. J verkar inse att något händer med mig, vilket känns bra.

Nu väntar vi in remissen från ultraljudet om några veckor. Och det är dags att berätta för päronen... Men det gäller att välja en dag när vi orkar ta emot samtalen ifrån dem. Jag känner fortfarande lite som om vi kommer med en jaha-inget-annat-nyhet men det går nog över. Gissningsvis kommer de bli jätteglada =)

Min första craving?

Näe antagligen inte. Men det här är faktiskt andra gången på en vecka som jag blir så där helt supersugen på någon mat som någon annan ska äta. Första gången var det pannkaka med blåbärssylt så jag var tvungen att gå och handla det och laga det till middag.

Idag pratades det om falafel och jag kände att jag bara måste ha sådana där falafel med fetaost som de har precis överallt på alla gatukök i Malmö. Varför finns det inga sådana att köpa här i Stockholmstrakten? Kommer våra invandrare från andra delar av kebabvärlden (eh Turkiet är det va?) än de i Malmö? I alla fall är det jättesorgligt för jag vill ha de där tunna stora bröden som de viker runt falafeln nere i Skåne och inte de tjocka pitabröden som man får här uppe. Jag gissar dock att jag inte får äta den fetaost som skulle serveras nere på falafelställena i Malmö. Men om jag hittar de där bröden (fått tips om att de kanske finns på Willys) så kan jag säkert göra mina egna falafel med fetaost - med godkänd fetaost. Det är verkligen tur att jag får äta fetaost annars hade jag gått under om de hade varit förbjudna i 9 månader + eventuella amningsmånader.

Nu har jag förresten ätit parmesan flera gånger, men jag läste senast igår att det var en så vällagrad och hård ost att det skulle vara ok. Phu! Men å andra sidan så äter man ju så otroligt lite av den också, bara lite strött på pastan.

När illamåendet avtar kommer godissuget

Jag har inte varit sugen på godis på flera veckor, vilket är väldigt ovanligt för att vara jag. Godis är min enda last (en får man ha). Det har troligen berott på att jag hela tiden gått omkring med ett stadigt åksjukeillamående och bara försökt tugga på /äta saker som är snälla mot magen. Men nu på eftermiddagen (två bananer senare) märkte jag att jag inte mådde illa och jag istället behövde något med socker för att inte somna. Så jag smög ut i receptionen och tog 3 "dumle"kolor. Höja blodsockernivån? undrade receptionisten. Javisst, tyckte jag. Kan behövas ibland. Men jag vill förska hålla mig ifrån att stoppa i mig godis ett tag till samt att jag tror att uppehållet av illamåendet nog bara är en dagsformsgrej. Håller dock tummarna för att jag ska slippa det nu för jag är riktigt trött på att inte kunna leva riktigt normalt. Samtidigt är jag glad att det hittills inte varit värre än så här. Bra gener?

Den här veckan så utvecklar liten alla tjej- respektive killdelar som behövs. Uppenbarligen är grundmodellen mest en tjej och för att en kille ska utvecklas så krävs en massa tillskott av testosteron. Undrar hur det påverkar min kropp om nu så är fallet, men jag saknar information om det på nätet - letar vidare. Snart är i alla fall allting på plats kroppsmässigt och det är dags för liten att bara börja växa (inte för stor hoppas jag.)

Magen dödsframkallare

Jag sitter på kontoret med uppknäppta byxor och känner hur hela magen bara värker. (Tur att jag köpte några långa tröjor i lördags.) Just nu tycker min kropp inte alls att jag ska sitta upprät vid ett skrivbord med tajta byxor på mig. Istället förordar den en säng, mjukisbyxor och sömn. Gah! Ska det verkligen vara så här i flera veckor framåt? Hur ska jag då kunna göra något vettigt på jobbet. Timmarna efter lunch sitter jag som i dvala och det är hemskt och nästintill omöjligt att hålla ögonen öppna.

I morse så valde jag att lägga mig i 10 min istället för att ta en tidigare buss - en snabb power-nap. Hur skönt det än var så vet jag inte om jag blev piggar av det. Idag vill min mage inte ha någon mat heller verkar det som. Den är svullen, öm och känslig. Jag äter för äta bör man men det får inte plats så mycket och det som får plats skapar gaser som ömmar. Blä...

Än så länge så går det superbra att rida och det är underbart! Men jag vet inte hur jag ska orka med ridlektionen ikväll men det blir till att sova en snabbis när jag kommer hem innan J kommer och gör middag.

Vecka 8

Jag är bara i vecka 8 och min mage är riktigt stor. I alla fall har jag redan svårt att få plats i mina vanliga jeans med magen. Det är inga problem med rumpan eller låren utan de har snarare fått extra mycket utrymme. Annat är det med magen, där byxorna skär in. Så fort jag kommer hem åker mina stora sköna mjukisbyxor på... Men eftersom jag inte vill berätta på jobbet än på ett tag vet jag inte riktigt hur jag ska klä mig för att det 1) ska vara bekvämt och 2) inte synas.