Lätt åksjuka

Det är inte så lätt att tvinga i mig själv frukost på morgonen. Trots att jag får i mig en skål med fil eller några mackor så blev jag lätt åksjuk i morse och satt den första timmen på jobbet i ett illamående dis. Usch jag som avskyr känslan av att må illa. Men det gick över ett eftertag. Det som tyvärr sitter i min hals och stör mig mest är minnena av luncherna i England *ryser* Jag undrar hur jag ska klara mig om två veckor när jag ska åka dit igen...

Svullen mage

Magen verkar ha en egen gasmaskin som sätter igång och producerar när jag äter mat. Magen spänner som ett trumskinn och jag känner mig mätt med en gång.

Så trött

Jag är så trött. Det var en extra jobbig vecka för mig och jag märker att jag inte riktigt har anpassat mig tillbaka till Sverige igen heller utan går och småstressar över att jag inte är hemma. Det är verkligen starka bygga-bo-känslor hos mig just nu. Tröttheten går rakt igenom allt känns det som och J försöker förstå och vara omtänksam, men det är inte så lätt i längden. Idag fick jag till och med svimningskänslor inne på åhléns och var tvungen att sätta mig ner på huk. Läskigt! Efter min fasa för att spy så kommer ju min fasa för att svimma på offentlig plats. Känner att jag inte riktigt har kommit förbi känslan av blodtrycksfall än trots att jag sovit en stund. Nu ska vi strax åka in till stan för att äta middag och fira 5årsdagen av att vi träffades. Ska ta lite hårdbröd och hoppas att jag piggnar på mig.

Annars är det bara lätt ömma bröst och gasig mage som är tecken på att jag är gravid.

Efter kick-offen

Jag måste verkligen ha lyckats med att fejka alkoholintag på fredagskvällen eftersom min rumskollega frågade mig i morse om jag kände mig bakis. Eftersom jag satt bredvid lite olika människor på torsdagen och fredagen så fungerade det nog. Men en kille satt jag bredvid båda dagarna och han ställde frågan senare på kvällen om jag och J funderade på barn. Jo vi diskuterar det tyckte jag. Jag vet inte om han misstänkte något.

Men nu är jag helt sjukt trött och jag mår lite småtjyvens på kvällarna. Vet inte om det beror på trötthet eller hormoner eller om det är en kombination. Men det blir ingen ridning imorgon. Orkar helt enkelt inte när jag nu måste packa och resa till UK imorgon.

Turen är på väg åt mitt håll?

Idag fick jag en känsla av att det kanske är min tur att ha tur nu. Det känns visserligen lite kymigt att bli med barn så strax efter att jag fått nytt jobb. Men barnet dröjde ändå på sig tills jag fick det nya jobbet och tills dess att jag nog kommer att ha varit anställd i 9 månader innan barnet tittar ut. Det innebär i så fall att jag får full ersättning från mitt jobb. Ja känslan fanns där att att jag nog har en del tur trots allt mitt vanliga gnäll.

J går och klappar mig på magen. Det är mysigt. Idag fick J och S reda på att vi ska barn även om det är tidigt. Det känns skönt att de blev så glada.

Imorgon är det kick-off så får se hur jag ska mygla mig undan det där med att inte dricka vin. Ja, ja det löser sig.

Det blev ett plus - vad gör jag nu?

Eftersom de konstiga rosa flytningarna från i torsdags/fredags försvann och aldrig blev den mens jag trodde att de var så köpte jag ett graviditetstest igår. Men jag försökte intala mig att jag ändå hade fått mens eller att den var på väg eftersom jag hade mensvärk. Ändå kunde jag inte låta blir att hoppas som så många gånger förrut.

Jag hade alarmet ställt på åtta så att jag skulle hinna äta frukost innan jag for till stallet. Det är ju bästa att använda morgonurinet. Jag stålsatte mig mot det där minuset och använde ett av testen. Jag lät testet ligga och och gick uti köket och hämtade min yogurth. När jag kom tillbaka till badrummet och såg vad testet givit för resultat visste jag faktiskt inte vad jag skulle göra. Testet visade ett plus:

Konstiga känslor och inte så glad som jag trodde jag skulle vara utan mer en oro över vad händer nu. Jag gick in till J med testet och sa att han skulle bli pappa... Roligt var nog hans första kommentar. Titta på testet, tyckte jag. Ser det ut som på bilden i informationsfolden. Jo det gör det nog, sa J, men testa igen när du kommer hem från stallet så ser vi igen. Jag kände mig rätt säker på pluset eftersom det var så starkt, men ärligt så har jag inte fattat det än tror jag. J verkar glad och klappade mig försiktigt på magen innan jag åkte till stallet. Jag skulle vara rädd om lilla magen sa han.

Men vad händer nu? Hur länge kan jag fortsätta rida? L pratar ju om att jag ska hjälpa henne få Zlota i form tills april. Jag vill ju så gärna rida, jag saknar min Zlota och jag vill inte göra L besviken. Jag som till och med fått byta ridgrupp efter ett års förfrågan. Nu kommer jag väl bara hinna rida där någon månad eller två innan jag bör trappa ner. Samtidigt är jag ju galopprädd och oroar mig för vad som skulle hända om jag ramlade av. Jag har ju peppar peppar inte ramlat av sedan jag lekt cowboy på Zlota, men tja vem vet? Nej inte tänka så utan jag fortsätter så länge jag kan för att rida är mitt sätt att vara modig. =)

Och hur ska jag bete mig på kick-offen med nya jobbet på torsdag och fredag? Jag vill ju inte dricka någon alkohol men inte heller avslöja redan nu i början av vecka 5 att jag är gravid. Ljuga om så även en vit lögn är jag ju sämst på. Önskar att jag vore J som kan spela poker. Det bästa tipset jag läst är att ta vin (men eventuellt lite mindre) och sippa eller låtsas dricka. Att det är ett så nytt jobb gör det hela än mer osäkert tycker jag. Men å andra sida så hade jag inte velat vänta heller, utan det här blir bra.

Glädjen jag trodde jag skulle kännas finns inte riktigt här än utan istället har jag en massa tankar som virvlar runt i min skalle. Men förhoppningsvis är det en övergående fas. För självklart är jag glad då detta är något jag längtat efter länge. Det går väl inte att komma ifrån att det ändå är en läskig förändring som sker.

Knäppast är väl det förlossningsdatum som dyker upp på alla dessa uträkningssidor på nätet: samma datum som min födelsedag...